~

Wopp Wopp! Här är jag igen! 

yepp, jag lever ännu! Ingen kan stoppa mig när jag bara rullar fram? yepp, för det är det livet gör nu! Jag måste säga att jag gillar att leva just nu ändå i allt det jobbiga. My dear friends, ni är undebara! Just nu är jag iaf ute på VFU, som jag förmodligen redan nämnt, men eftersom mitt minne är kort, så nämner jag det igen ;). Jag trivs väldigt bra! verkligen. Klasserna är helt underbara och mina LLU:are med! Sista veckan nu, kommer sakna dem! Idag så kom amerikanare till skolan och skulle vara med i våra klasser. WOW, det var grejer. Sheeeiiit, vad kul det var! Liksom, status? nä men asså .. det va kul att veta lite om skillnaderna på skolorna och sånt! De gillar svensk skola, det är ju härligt det liksom! De va iaf 8 helt underbara filurer och jag hoppas ju självklart att vi kommer hålla kontakten, iaf de 4 jag lärde känna mest (som va i den klassen jag var i!) Det var en helt underbar dag! Massa skoj, massa engelska och intressanta grejer, samt vägledning i Nordstan med 7 helt förvirrande lärarstudenter från USA som älskar allt som har med vykort att göra ;) ... UNDERBART! 

wopp wopp! nu ska jag fortsätta könsta mig med Rebecka, bara 24 dagar kvar! :D <3

KRAM

hej hej halloj! 

Den här veckan har varit stressig, men den har bara rusat iväg. Jag och Gabbi har pluggat duktigt hemma hos mig. Jag hur suttit duktigt och pluggat matte på café och ja, jag har tagit skolan på största allvar nu. Det är viktigt! Jag ska ha salstenta om 3 veckor, så då måste jag KUNNA det jag gör, annars blir det U. 

Nu ska jag ut på VFU i 2 veckor till mina härliga klasser, underbara är de! :) 

Denna helgen har varit partyparty! I fredags firades Ida. Hon är gammal, 20 år. Bara 10 år kvar till 30. WOW. Men hon var så stolt över att hon kunde gå runt med en vinflaska på stan utan att polisen skulle kunna beslagta den! ;) haha.. Det var en otroligt trevlig kväll. Ida var nöjd, och då är jag glad :) 

Igår så åkte jag hem och ja, MELO! Robin vann och jag är riktigt riktigt glad över det. Jag började gråta, haha. Jag har gillat honom sen idol och jag tycker verkligen att han förtjänar att vinna. Det roliga är att när man läser alla som säger "Yohio vann enligt svenska folket!" så börjar jag skratta lite. Visst fick han flest röster, men Robin vann efter den internationella juryns röster och är det inte i utlandet vi ska lyckas? just precis! :D GRATTIS ROBIN! 

nu kommer lite bilder från helgen. 

xx

 

 

Ja, just det. ni trodde väl inte att jag skulle glömma av att Justin fyllde 19 i fredags? nej nej! Skulle jag aldrig glömma av. Jag hade bara inte tid att blogga, tyvärr. 

Att Justin är 19 nu är sjukt. Asså, han är ändå bara typ några månader yngre än mig, eftersom jag är oktoberbarn. 
Jag tycker att det är SJUKT. Helt seriöst. Jag började lyssna på honom och gilla honom April 2010. Jag menar.. det är typ 3 år sedan nu? Då va han den där lilla pöjken som sjöng "Aye, Aye" i sin gråa hoodie. Den där pojken med sin goa hairflip som han va så sjukt känd för... han har gått och blivit en sexy man med mage som alla killar drömmer om muskler som är galet stora och en helt annan röst.. inte nog med det.. HAN ÄR FAKTISKT 19 ÅR. 

Det är sjukt vad tiden går fort när man har roligt. Justin Drew Bieber, du är för BÄST. Kan inte förstå att jag ska få se dig  nästa månad. Galet, jag avlider av bara tanken, Omg. Jag tycker synd om min omgivning som får stå ut med mig nu, eftersom det är det enda jag snackar om typ :')

Men som sagt, grattis Juju, du är nu 19 år och 2 dagar. 

xx

Jag får väldigt ofta frågan VARFÖR jag är kristen och HUR jag blev kristen. Vad fick mig att STANNA KVAR och vad skulle hända om det INTE var sant. 


Nu ska jag berätta för er. Precis som de flesta barnen i sverige idag har jag haft en barnatro. Ni vet, jag är döpt, jag gick på kyrkans barntimma... ja ni känner igen det. Jag har alltid i hela mitt liv varit mobbad, och jag har aldrig riktigt förstått att om det finns en Gud, varför gör han såhär emot mig? Skall jag vara helt ärlig så var jag emot kristna, tjejen som mobbade mig som mest var kristen och jag tänkte att det var något dåligt med det. 

När jag va 12-13 år gick min bror för att konfirmera sig. Jag och han satt ofta och diskuterade och han var som jag, helt övertygad om att det inte fanns någon Gud. Under sommarlovet tar Kinna församling med sina sommarkonfirmander på ett läger på 10 dagar. Min bror fruktade detta lägret och ville inte åka och jag förstod honom såklart, 10 dagar med bara snack om Gud? asså.. nej. Han åkte iväg och när jag kom hem märkte jag hur förändrad han var. Han var snällare mot mig, han var väldigt... annorlunda, han hade till och med slutat att svära. Dagarna gick och han började försvinna på fredagskvällarna till en ungdomsgrupp i Kinna. Han bad mig hänga med men jag var ju emot kristendomen, kunde ju inte direkt åka dit. 

När jag var 14 var det dags att skriva in mig att konfirmeras. Jag vet att jag tänkte "presenter!" Ja, det var det enda i mitt huvud just då. Jag gick snällt till kyrkan och sånt, och min bror försökte fortfarande få med mig till KU, men nu var det inte för att jag var emot religionen, utan för att jag var feg. 

Min tur kom, under sommaren skulle jag på det där oändliga lägret. Jag trivdes inte bra i min konfagrupp och jag var mest orolig. Men min bror hade ju sagt att det var kul, så jag trodde det. Jag åkte dit, Dyrön heter det. Jag ångrar INGENTING. Verkligen ingenting. Jag kommer ihåg hur bra överrens jag kom med ledarna och jag umgicks mest med dem, de fick mig att omvända mig. 

Jag tänkte. "Om det nu finns en Gud, varför tror jag inte på honom? Är det nu så att han inte finns, vad har jag att förlora? Jag kommer inte direkt bli halshuggen eller någonting!" Jag kommer ihåg att jag satt i andaktsrummet och lyssnade på en kompis när han spelade piano. Jag pratade med honom och han frågade mig "Anna, hur ser du på det här med kristna tron?" Jag vet att jag kollade på honom och sa "Jag har varit mobbad i hela mitt liv, varför har inte Gud gjort någonting?" Det var då han började berätta, han berättade för mig hur Gud aldrig vänder blicken ifrån oss utan att det är vi som vänder oss ifrån honom. Han berättade att man kan se tron som två olika vägar. Man kan ta ena vägen, den är bred, men den leder till helvetet, de flesta tar den vägen. Eller så tar man den smala vägen, den är kringlig och krokig men den leder till himlen, till evigt liv. Jag kommer ihåg hur vi satt där och diskuterade och pratade och jag vet hur jag började fundera. Började fundera över livet. Varför finns jag? Varför finns liv egentligen? Vem skapade allting? Kan verkligen big bang skapat hela universum? vem skapade big bang då? Tankarna cirkulerade runt i mitt huvud och tillslut så frågade jag, jag frågade varför jag fanns och vad för nytta jag har på jorden. Efter det samtalat insåg jag att vara deprimerad och försöka begå självmord aldrig skulle lösa någonting, jag behövde bara vända mig till Gud, han vet ALLT. Jag satt många kvällar med denna killen och diskuterade livet, diskuterade tron och allting. En kväll när det var afonbön valde jag att gå till förbön. Under en förbön är det några som ber för en. Jag gick dit, jag kommer ihåg vilka som bad. Jag berättade hur jag kände för Gud och att jag ville veta om han verkligen fanns. De bad för mig och de bad om att Gud skulle närma sig mig, att han skulle visa sig för mig. Helt plötsligt känner jag en tyngd emot hjärtat, ingen jobbig tyngd... men precis som man känner när allting faller på plats, allt ont bara försvinner. Allt blev, vitt. Jag kommer ihåg hur mycket jag grät, hur mycket jag undrade varför jag grät. Jag vet att många, verkligen många ledare kom fram till mig och pratade med mig om det. Jag kunde inte förstå, jag kunde inte förstå vad som hade hänt... 

Den kvällen låg jag och grubblade, jag grubblade över att jag faktiskt trodde att det KANSKE fanns en Gud. Jag vet att jag tog upp min bibel, och läste under täcket med lyset från mobilen. Jag vet att jag läste, jag läste om hur Jesus plågades på korset för vår skull och jag började fundera ännu mer. Det är faktiskt vetenskapligt bevisat att Jesus har funnits och att han korsfästes. Tänk om det verkligen är så, att han gjorde det för att ta våra skulder? Jag började grubbla ännu mer om det och tillslut så slog det mig tanken, varför skulle det inte stämma? 

Ännu en kväll satt jag där emellan samma par på förbön. Jag vet att de bad om att Gud verkligen skulle VISA sig för mig. Det var då det hände. När jag satt där och blundade kändes det som om allt kom upp framför mig. Hur Jesus dog på korset, hur mycket han verkligen älskar mig. Jag kände att bördan på mina axlar las ner och jag kände hur allting bara lättade. Jag började åter igen att gråta och när en av förbedjarna sa "Anna, det beror på att Gud försöker komma åt ditt hjärta!" så vet jag att jag kollade upp på honom med tårdränkta ögon och sa "Det har han redan gjort, och jag har precis öppnat dörren!" Jag vet hur han och den andra förbedjaren log stort mot mig och kramade om mig. Jag gick därifrån lycklig. Tårarna rullade ner för mina kinder men jag var lycklig. ÄNTLIGEN hade Jesus visat sig för mig, äntligen. 

Detta hände sista kvällen, den kvällen som jag verkligen ville bli övertygad om att Gud fanns. Jag vet att jag gick upp på berget och satte mig den kvällen. Helt själv, helt plötsligt känner jag hur en arm läggs om mig och pianokillen sätter sig jämte mig. Jag berättade allting, jag berättade om hur han hade knackat och att jag hade öppnat och jag ville följa den smala vägen, vad som än händer. Han blev så glad, och kramade om mig och tackade Gud för att han hade visat sig för mig. 

Jag började sedan på KU, jag konfirmerade mig och jag var allmänt lycklig hela  tiden. Jag kände att Gud var med mig och jag sket helt fullständigt i att folk mobbade mig, eftersom jag hade Gud vid min sida, och ingen är starkare än Gud. 

Jag åkte på ett nyårsläger, i Kungälv. Jag vet att jag var väldigt nervös eftersom det är flera hundra som går på de lägrerna... men jag var stark för jag kände Gud, och han ville att jag skulle dit. Jag vet att jag satt vid korset på den stora blå mattan och helt plötsligt börjar jag storgråta. Jag gråter så jag inte vet vad jag ska ta mig till, jag bara gråter, gråter och gråter. Jag vet att en främling gick fram till mig, jag vet vem han är nu, och jag känner honom. Men jag vet att han gick fram och la armen om mig och frågade hur det var, men jag kunde verkligen inte säga någonting. Allt var så kaos i mitt huvud, varför gråter jag? jag visste inte. Det slutade med att jag grät sönder i min brors famn, och helt ärligt, jag vet fortfarande inte varför jag grät... men någonting berörde mig in till djupet av mitt hjärta, och jag vet att Gud var orsaken, och jag vet att det var positivt. 

Jag fortsatte på samma banor, var konfirmandledare och blev starkare i min tro osv. Än en gång åkte jag på ett nyårsläger. Det var på samma ställe, i Kungälv. Jag vet att jag hade tvivlat lite. Jag kände inte Guds närvaro på samma sätt som innan och ja, det var lite jobbigt. Jag var där, och än en gång började jag storgråta framför korset på mattan. Än en gång tröstade folk mig.  Men, en sak jag aldrig någonsin kommer kunna glömma var när alla bad på sina platser och jag kollade upp mot scenen. Jag är nästan helt övertygad om att jag såg Jesus stå där, jag vet att jag kollade på honom ett tag och sen blundade och kollade igen om sedan var han borta. Jag vet att många tror att jag bara inbillade mig... men några minuter senare gick en upp och sa "Jesus är här, jag kände hur han rörde vid mig!" Jag har aldrig varit så säker, jag VET att jag såg Jesus, han visade sig för mig. 

Tiden gick och jag har aldrig riktigt slutat tro, för jag har dessa under i min hjärna och jag tänker på de så ofta och jag har hört andras berättelser som Gud har skapat åt dem, och jag vet att det inte bara är ... ord, utan det är sanning. 

Sommaren 2010 åkte jag på ett läger på sommaren. Sommar oas hette det. Det var i Borås och borås är kända för sina "sommar torsdagar".  Vi gick dit, alla från hela lägret och vi hade riktigt roligt. Vi kollade på nanne Grönvall och stojade och stimmade, det var underbart. Senare skulle en känd kristen musiker uppträda och hela dagen hade det varit väldigt molnigt. När Nanne uppträdde var det molningt. Men så fort han där kristna musikerna gick upp så började molnen sära på sig. De la som runt, som en fyrkant runt hela "området" Alltså var det helt klarblå himmel över scenen och torget. Så fort han hade sjungit klart, åkte molnen tillbaka igen. Då kan man fråga sig, hur kan detta hända om det inte finns någon som fixade det?. Det var vackert, riktigt vackert. 
Det här lägret var betydelsefullt för mig och min tro, det kan man lugnt säga. 

Jag åkte på konfirmandläger i augusti som vanligt, sedan nyårsläger och denna gången var vi på Åh. Det var underbart där, riktigt underbart mysigt och åter igen fick jag känna av Guds närvaro. Jag har inget direkt stort minne ifrån Åh, förutom att det var helt otroligt underbart läger, verkligen. Gud var underbar där också, han är alltid underbar. 

Jag åkte åter igen på nyårsläger, i Halmstad. Jagh ar inget direkt stort här heller, men jag vet att han visade sig för mig här också. Jesus är riktigt stor och mäktig, han är allt. Jag blev otroligt stärkt i tron under detta lägret. Verkligen. 

2012 var ett mardrömsår för mig, verkligen. Jag har aldrig tvivlat så mycket på Gud i hela mitt liv. Inte ens att tänka tillbaka på alla under fick mig att vara helt säker. Jag var väldigt ledsen under hela 2012 kändes det som. Inget gick som jag ville och Gud kändes så långt borta. Men varför gav jag inte upp tron? varför gjorde jag niget åt saken när jag inte kände av Guds närvaro? Jo.. djupt inom mig visste jag att det var sanning det jag hade känt innan.. men jag var inte övertygad? men det går inte att lämna tron, eftersom Gud är allt. 

Jag åkte på ett skidläger i Transtrand (Sälen) och det var underbart. Jag kände av Guds närvaro men ändå var allting så tomt, det var som om han försökte varna mig över någonting som skulle hända, men att det aldrig kom fram. Seda fick jag reda på att min vän tog sitt liv någon vecka efter, jag undrar många gånger... varnade Gud mig om hur Sanna mådde? och varför pratade han inte med mig om det? 

Sista nyårslägret jag var på nu. 2012-2013 har haft en jätte stor betydelse för mig. Jag fick en vän som jag aldrig någonsin kommer kunna lämna och ja, asså det var underbart. Det är inte allt. Att känna Guds närvaro så starkt som jag gjorde under detta lägret är galet. Jag fick bönesvar, jag kände verkligen av hans närvaro. Jag tog förbön igen. Underbar förbön. Jag sa att de skulle be för sjuka i min närhet och jag nämnde alla förutom min pojkvän. När de bad tänkte jag extra mycket på honom, jag tänke på att jag kanske skulle kunna förlorat honom och allt var så otroligt känsligt. När de bett klart pratade de om att jag hade tänkt på någon annan än de personer de bad för. Att det var någon särskild människa på hjärtat. Gud hade berättat det, De sa att jag hade ett bönehjärta, och att Gud vll att jag utnyttjar det. Det har jag utnyttjat och helt ärligt så har jag bett utan att jag själv vet att jag bett. Alltså när man sitter och ber för något , så går bara munnen... utan att man vet om det själv, det är galet såvrt att förklara, men det är en underbar känsla. Under detta lägret fick jag också vara med om att några bad i tungor, när man ber i tungor ber man på ett annat språk, utan att alls veta vad man ber om.Personen jag pratade med efteråt sa att hon inte ens visste om att hon bad på ett annat språk, men Gud fixade det. Han är Awesome, Gud, helt seriöst. 



Anledningen att jag inte har lämnat Gud i allt jobbigt är att jag VET att han är med mig alla dagar. Han bär mig när jag mår dåligt och han håller mig i sin stora hand. Gud är allt. Han är stort. Tycker verkligen att fler borde omvända sig, skulle vara underbart. 

KRAM, Guds frid. 

jag vet att jag är alldeles för seg när det gäller detta, jag suger på att blogga, men jag har inte ork, och mer vill jag inte gå in på. 

Men den 31 januari var jag glad. Jag var glad hela helgen, det var längesen jag var så glad. Anledningen att jag var så glad var att jag hade varit tillsammans med världens bästa pojkvän i 1,5 år. Jag fick tillbringa hela helgen med honom och jag fick vara den jag vill vara, en lycklig tjej. Jag älskar dig Joachim, tack för denna tiden, jag ser fram emot att få dela hela mitt liv med dig. ♥


Tack alla fina vänner, ni betyder så otroligt mycket för mig. Det är ni som gör att jag orkar stå på benen nu under denna jobbiga perioden, ni är... värda allt. 

 

Jajjemen! Det är sant. Jag har börjat på min VFU nu. VFU är typ praktik, för er som inte förstod det. 

Det känns riktigt bra. Får hänga med i 2 olika klasser och de verkar helgoa! Super. 

Nu ska jag faktiskt ta och sova, så jag orkar morgondagen imorgon!

Puss och kram! 

hej hej! 

Äntligen är hemtentan inlämnad, responen också samt så har vi gjort grupparbetet vi skulle gjort. 
ÄNTLIGEN kan jag andas! :) På måndag ska jag ut på VFU, det ska bli riktigt härligt. Ska ha en 4:e klassare, spännande ;) hoppas att de är directioners och beliebers, då får jag det roligt ;) hahah. 

Idag så skulle vi redovisa i våra grupper. Det började riktigt kaotiskt. Emil försov sig 1 timma.. ingen hade skrivit ner vad de skulle säga osv. HAHA bäst är vi.. men det gick grymt ändå. Det är roligt att se hur mina kära klasskompisar agerar som 4-6:e klassare när man redovisar. HAHA.. åh. 

Elev 1: hur simmar en sköldpadda? den har ju ben!
Elev 2: men vadå? simmar inte du med dina ben? 

HAHAHAHAHAAH klockren osv. 

Nu ska jag städa upp här hemma.. Vet inte hur jag lyckas.. städade igår liksom? haha. Men jaja, kul ;) 

herrråå. 

hej hej!

Jag har haft en vecka helt utan internet i lägenheten och jag har förutmjukat känt att jag är forever alone i min lägenhet utan internet.. BUHU. 

Men nu är jag hemma i Kinna igen och det är ju fett najs och sånt liksom... typ. 

Igår var jag på KU. Det var jätte mysigt osv. Jag hade jätte kul.
Fick reda på att Svante skulle sluta, vilket är riktigt keligt eftersom han var en skön prick. 
Men Andreas tar över hans plats, och jag tror att det kommer bli bra! :)

så nu har jag inget mer att säga. 

så herråå :D

ITALIEN

 

Insåg precis att jag kände för att prata om mitt år. 2012 har inte varit det bästa året för mig. Jag har varit väldigt allmänt deprimerad, men det har funkat. 

Januari

Ja, vart ska man börja. Året började helt UNDERBART. Jag var på nyårslägret, jag fick världens bästa kyss och ja. Det var helt enkelt väldigt bra. Hela Januari var väldigt chill. Jag trivdes i skolan och mina vänner var helt enkelt underbara. Firade halvåret med Joachim och ja, känns bra när jag tänker efter. Jag och Felicia blev inlåsta på punktenhuset.. HAHA. Kul ändå. Jag och Joachim gick vilse i Borås (hur lyckas man med det) men det slutade roligt iaf ;)  I Januari va 2012 bra helt enkelt. 

Februari började bra. Jag var i Stockholm med klassen och sedan bodde jag hos Hanna över helgen. Helt underbar tjej, och sjukt saknad. Sedan åkte jag på skidläger i transtrand. Saknar det så sjukt mycket och inser nu när jag sett mitt schema för veckan att jag inte kommer att kunna åka upp, vilket SUGER. Uppe i transtrand träffade jag underbaraste Ellen, Malin och Cecilia. Jag firade både Joachims födelsedag och alla <3 dag i skidbacken och ja, det va perfekt. SAKNAR DET ENORMT. Sen kom det tråkiga beskedet... Det jag skrivit 2 noveller baserat på och tänker på än idag. Sanna försvann från våra liv, mitt liv. Jag har aldrig riktigt kunna le efter det. Jag kände henne inte alls bra, men saknaden är enorm. Hon var sån underbar och glad tjej och fanns alltid där. Saknar dig Sanna, obeskrivligt mycket. Vila i frid vår ängel. 


Mars 

Mars var helt okej. Saknaden efter Sanna var självklart väldigt stor men det funkade. Mars var faktiskt inte en sån händelserik månad. Jag kommer ihåg att Malin och Ellen var hemma hos Felicia och vi hade det mysigt jag, dem, nelly och självklart Felicia. Mars var som sagt en deppig månad när jag försökte att le så mycket som möjligt. 

April

Jag gjorde inte så mycket i April heller. Träffade HEAT som var i Göteborg, det var kul att träffa Erik igen men insåg att det absolut inte är samma sak längre, jag har väl växt upp, men han är fortfarande en STOR del av mitt liv, det kommer han alltid att vara<3. Vi hade vår musikal och underbara Grönahögsbor var där och kollade<3 hahah.. Vi var även själva i Grönahög hemma hos Ellen och ja, det var underbart. Jag var även uppe och åkte skidor vid påsk och det är alltid kul att göra det. Träffade ju brorsan då och eftersom han bor i Österstund så blir det inet så mycket med honom tyvärr, så det var trevligt. 


Well, det första jag tänker på när jag hör Oktober är såklart att jag fyllde år, hela 19 år. Mina fina vänner gav mig en söt cupcake och ja, det var så gulligt. Annars hände inte så mycket. Var i skolan osv, hade roligt på det sättet helt enkelt. Jag gjorde ett av mina sjukaste köp men jag ångrar det inte, jag köpte Bellatrix trollstav ;) 

 

asså jag måste säga att jag har typ sveriges tråkigaste blogg, har inget att skriva om, men ja, ni är coola om ni läser, bara så ni vet. 

IGÅR HADE JAG PARTY, eller rättare sagt att Erica, Ida och Gabbi kom hem till min lägenhet i Götelaborg och vi hade det skoj. Vi satt och skrattade och invigde min kortlek med att spela 4 mannakotte och även ifall jag och Gabbi sög så vann vi i min hjärna iaf :D 

Nackdelen med att ha skoj med sina vänner är att när de har gått så känner man sig forever alone så jag satte på en film och satt och smsade med en kär vän under hela filmen, det va ju trevligt, men jag höll på att somna hela tiden när jag kollade på filmen men jag orkade igenom mig hela osv, stolt. 

nä, nu skall jag inte tråka ut er. 

puss och hej, leverpastej.

hej alla söta människor. 

nu har jag kommit hem från ett UNDERBART läger. Jag orkar inte berätta för er hur underbart det var för kan inte ens göra det .. haha. Meeen, det va så sjukt underbart iaf, jag orkar inte tänka tillbaka på det heller för att jag skulle bara börja gråta då.. Det var MÄKTIGT iaf. Vi fick lyssna på en gospelkör från Chicago.. lovsången var underbar, jag fick bönesvar osv, så sjukt NAJS! Love på det. 

Sen träffade jag massa nya människor. Vissa som jag verkligen hoppas på att jag kommer hålla kontakt med! Hatar att många bara blir "lägervänner" och inte "vänner"! vi får hoppas på det bästa helt enkelt. :) 

nu ska jag skriva på min tenta. 

Puss på er. 

HEJ BLOGGÄÄÄN! :D hahahah! 

ne men tjenare. Jag vet inte riktigt vad jag skall göra för att bli bättre på att uppdatera. Vad är intressant att läsa om liksom? skall jag göra såna där trevliga listor igen ? nä men jag äger ju på att svara på dem.. --> not. 

Nä men idag åkte jag och joachim in till Göteborg och så galnade vi oss runt där och försökte att inte bli nedtrampade pga. mellandagsrean. Vi åt lite mat osv och sen åkte vi hem till mig i min lägenhet och hämtade grejer som jag va tvungen att ha glömt hemma liksom... sen åkte vi in till stan igen, åt osv och sen åkte hem till Kinna igen. KAOS, men sånt är livet. 

I övermorgon är det LÄGER! *gladtjej.se* och jag tänkte vara lika awesome som alla andra år och ha det superkul. JA. 

Så nu hade jag tänkt att sova. 

puss o kram.