~

Att resa är bland det bästa jag vet. Jag kommer ihåg när jag var yngre och vi spenderade hela mammas och pappas semester i olika delar av landet i en husvagn. Jag har käkat lax uppe i norr men även varit så söderut att jag hade några minuter till Danmark. Jag har stått med ena foten inne i Norge och andra foten i Sverige. Jag har gått över en bro och befunnit mig i Finland. Jag har rest igenom hela Öland och därmed simmade inte bara vi i havet utan vår husvagn gjorde det också, bokstavligen talat. Jag har bilat till Italien, åkt buss till både Spanien och Frankrike och har flugit innan jag kunde gå. 

---

Onsdag-Lördag åkte jag och mina två underbara och bästa vänner över till ett helt annat land, nämligen England. Jag har aldrig varit där, och att se huvudstaden var underbart. Jag har aldrig riktigt känt en koppling till England och jag har aldrig riktigt känt att jag vill bo där, men London var galet fint och jag ångrar inte en minut att jag åkte med dem dit. Vi hade sannerligen en underbar tid i det otroliga landet och pengarna rök snabbare än vad en cigarett någonsin kommer kunna göra. 

Vi shoppade, vi var ute på en pub, vi var och hälsade på våra kära vänner från hogwarts och vi testade även att gå ut på en av de få krogarna i staden. En grej jag insåg med London var hur otroligt trevliga allt folk var. Jag har alltid varit en otroligt social tjej med mycket, och då menar jag MYCKET saker att säga. Jag älskar att prata om min tro med folk, och även ifall folk inte tror som mig blir jag glad när de lyssnar på mig. Jag är helt enkelt en väldigt öppen person, men det är svårt att komma mig nära. Att folket i London var så trevliga och sociala gjorde mig glad och ibland undrar jag vad för tråkigt land, och stad jag bor i. Vad har hänt med mänskligheten och varför är det så svårt att börja prata med människan som sitter bredvid en på spårvagnen? Ja du? Jag vet inte om jag skall vara helt ärlig.

När vi skulle ta oss till ställen så vet ni som känner mig att jag aldrig tog intiativet att läsa kartan. Jag hängde på, men det som är det fina är hur folk såg hur 3 unga och vilsna tjejer stod och pekade och kom fram och frågade om vi behövde hjälp.. Det var mer än trevligt, om jag skall vara helt ärlig. 

Nu kommer jag bomba med lite bilder, och jag kommer inte ångra det. 
HÄNG MED. 

---

Helt sjukt att det gått ett helt år sedan jag såg One Direction. Den dagen var mer kaos än någonsin. Kommer ihåg att jag hade svenska precis innan och skulle ta tåget vid 13.00 istället för 10 (tror det) som Sara, Felicia och Jaqueline tog. När jag väl kom iväg så blev det stopp i tågtrafiken för det hade brunnit på banan och allt var bara helt galet. Mina kära vänner kom fram någon halvtimma innan killarna skulle komma upp på scenen och jag kom fram typ 2 timmar innan... så där satt jag, helt ensam på centralen i Stockholm och väntade på mina kära vänner. Jag var superhungrig, men jag hade ingen matlust. Jag var supertörstig, men fick inte i mig något... Jag bara satt och satt och bara VÄNTADE. Skrev som sjutton till mina vänner som redan befann sig inne i friends arena att de skulle säga till vakterna och de sprang runt och försökte få kontakt med dem. Vi twittrade också som galningar till dem för att få dem att vänta lite, haha.. men när vi väl kom dit så kom vi lagom till konserten och den var en av de bästa jag någonsin sett, underbart!! Ni som känner mig vet att One Direction betyder mycket för mig, men att jag inte har någon riktig bakgrund till det utan att de bara betyder mycket, och visst kände jag av det för fick inte samma känsla i kroppen som jag fick när jag såg Justin, MEN underbar konsert och jag kommer aldrig att glömma den. De kom väldigt nära också eftersom de åkte ut på en plattform och jag kunde helt seriöst se deras ansiktsuttryck och ja, de var verkligen galet nära. Underbart, verkligen. Tro mig inte fel, jag älskar dem så galet mycket så det finns inga ord till det och var otroligt glad över att jag såg dem. 

Om 36 dagar kommer jag få se dem igen och denna gången kommer jag stå längst fram. Jag kan inte tro att det är sant att jag faktiskt kommer kunna typ... RÖRA DEM, AAAAH. *fangirl* 

nä men, nu ska jag sova då jag börjar tidigt i morgon, vi hörs, kära vänner!! 

Här kommer fina bilder, OCH MASSA CRED TILL Sara "Bergis" Bergström som har tagit typ alla bilderna. :') De som är bra skärpa är typ hennes, och mina fina iphone-bilder är.. mina. 

 

Mitt i allt har jag glömt av att denna bloggen ens existerar. Det var inte förrän jag läste att någon i SB skrev "LÄNKA ERA BLOGGAR" som jag insåg att jag faktiskt har en. 

Ja, vad har jag gjort med mitt liv? Inte det minsta nytta alls, kan man säga. Jodå, det har väl rullat på dock. Jag har varit uppe och åkt skidor, jag har träffat vänner, Joachim, partat och jag har gått i skolan, och det är väl det. 
Här kommer en bildbomb på mitt liv iaf. 


Skidåkning, påskhelgen.