~

Jag blir helt smickrad över att vissa fortfarande går in här även om jag har en otroligt kass uppdatering. 

Tänkte bara meddela att jag tänker ta tag i bloggandet igen, men har istället valt att starta upp en ny istället för att försöka få liv i den jag redan har. Jag vill med handen på hjärtat välkomna er till bloggen "annaeriicsson.wordpress.com" som jag kommer länka alldeles ----> HÄR. 

 
Hoppas att ni inte blir allt för besvikna på att jag lämnar blogg.se världen, jag startar bara ett helt nytt kapitel, och bloggen kommer still finnas kvar. 

Ha det gött, och vi ses på andra sidan. 

// Anna 

Jag vet att bloggen fortfarande existerar, att NI fortfarande existerar... men det är så mycket i mitt liv som händer just nu, och jag vill inte dela med mig det på internet. Det är för känsligt, för personligt och för mycket. 

Jag kommer ihåg när min blogg var som störst, jag hade runt 400 läsare om dagen, och nu har alla de försvunnit. 
Jag har liksom ingen inspiration längre om vad jag ska skriva om... Jag tror att jag vet, men i själva verket så vet jag ingenting. 

Jag ville iaf bara kika in här, och visa er att jag fortfarande finns och existerar. Jag funderar på om jag ska göra en ny blogg, med nya inlägg och starta om på nytt, men på ett sätt vill jag inte det. Vad gör man när man försöker och försöker, men inte kommer någon vart? 

---

Jag mår inte så bra just nu. Jag har inte mått bra på väldigt länge, och varje gång jag tror att jag lyckat bygga upp mitt liv igen, så känns det som om det är något som alltid drar ner det. 

Jag har alltid lovat mig själv att inte lägga min happiness på mina idoler, men om det är den enda utvägen för att inte avsluta det, vad gör man? 

---

Idag har jag faktiskt tänkt att tillägna det här inlägget till en serie. Om ni känner mig, kommer ni veta direkt vilken serie det handlar om... men om ni känner mig, så vet ni förmodligen inte ens vad den serien har gjort för mig. 

Glee. 

Glee är en serie som ger musik, glädje, sorg men även så mycket mer. Jag tror inte att det finns en endaste serie som skapats, som har haft den påverkan på folk som glee har haft. Karaktärerna presenteras på ett sådant sätt, att det känns som om man känner dem... att man är en del av dem. Jag har älskat många serier, det är många serier som gjort mig glad, excited och spänd... men ingen serie har fått mig att må som glee har fått mig att må. 

Man brukar säga att lycka är något som man finner genom något speciellt... något ställe där man alltid kan känna sig älskad och accepterad, no matter what... och Glee är mitt sånt ställe. Jag kan inte ens räkna hur många nätter jag har suttit uppe bara för att se ett nytt gleeavsnitt. Jag kan inte ens räkna hur många gånger jag gråtit, skrattat och varit helt till mig bara för att glee har fått mig att känna mig så. Jag har dansat på moln, just because of Glee. 

Glee har inte bara gett mig styrka, mod och hopp under alla jobbiga situationer, serien har också gett mig mod att våga vara den jag är. Jag är inte perfekt, jag har mina svagheter precis som alla andra... men trots allt detta... så finns det alltid folk som älskar mig och bryr sig om mig. 

Jag har svårt att beskriva med ord hur mycket den här serien har inspirerat mig, och gjort mig till en bättre människa. Utan glee så skulle jag inte finnas här idag... och är så glad över att jag nu i Juli kommer få chansen att träffa några av dem, några av de som faktiskt har räddat mitt liv. Jag är så evigt tacksam, finns inga ord. 

Precis innan sista avsnittet släpptes så gjorde jag och några till Svenska tjejer en tackvideo. 


TACK GLEE. This is not a goodbye. I'm never saying goodbye to you. 

Oj herregud. Vill inte ens tänka på när jag senast bloggade, förlåt. Jag suger på det här. 

Det har hänt väldigt mycket sedan sist. Jag har sett och träffat JTR 2 gånger och jag har även varit uppe i Stockholm och kollat på finaste Ed Sheeran.. Antar att detta inlägget får bli en salig blandning på bilder. 

JTR, Torp, Uddevalla

Det var rätt stressigt faktiskt, men det var trevligt och killarna var underbara. 

 

Mitt sådär på Halloweenkvisten har min kropp valt att slänga på mig en dum förkylning... precis när man inte vill ha den. Jag kan iaf börja med att säga att daaaaamn vad jag inte har bloggat på länge och vet knappt själv vad jag gjort?? Ja?? Kära läsare.. vad har jag gjort?? Kan börja med att säga att i helgen var jag iaf och träffade världens finaste killar. Jag vet att min blogg i stort sett handlar om den men what to do när det är det enda man gör i stort sett? Jo men precis. Jag umgås med finaste JTR och finaste vännerna från olika håll och kanter, och det är inte så fel det heller.. rättare sagt helt underbart. Skolan börjar iaf da igång på riktigt nu och helt ärligt vet jag inte om jag ska skratta eller gråta över det. Det är å ena sidan väldigt skönt att slippa gå igenom samma grejer hela tiden, men å andra sidan har det varit skönt att vara såpass spridd som jag varit! Jaja... har inget vettigt att säga så jag säger: BILDER, och ENJOY. Jag har ett liv bakom denna bloggen också. 

Massa sköna höstkramar till er. 

 

Hej där. 

Well, idag är det den 19 oktober 2014, vilket menas att jag fyller hela 21 år. Igår var världens finaste vänner här (Ida, Erica och Felicia) och firade mig. Vi åt lite god mat och massa godis, drack vin och drack cola och hade det allmänt trevligt. Me lav ya. 

Idag har jag än så länge inte hunnit med något speciellt. Jag har typ.. ätit frukost och kladdkaka. Ikväll blire god mat igen och sen typ inget mer. Jag är inte så kräsen när jag fyller år, presenten får jag typ förmodligen i morgon och allt. Jag har i min hjärna varit 21 ett bra tag, haha! 

Ni får iaf ha det awesome, så hörs vi. 

Kramkalas från Anna Banana, da 21 åriga Kinnaflicka. (hint till my friends som förstår min humor right now.) 

Halli hallå i stugan, lägenheten, radhuset, huset eller why not utedasset?? Idk vart du valt att läsa min otroligt aktiva blogg =)) 

I helgen åkte jag till Lidköping, Lischöping, Lische... och träffade världens bästa vänner. Idk, men vi har kommit närmare varandra på 1 månad än vad jag kommit människor under ett helt liv. Mah girls and I rule dis place. Vi hade iaf världens bästa myskväll och vi hade det så gossigt i våra #Tomtröjor att vi fotade dem och skickade till da one and only Tom Lundbäck. Tycker om dessa tjejer otroligt galet mycket och de får mig alltid på bättre tankar, alltid. 

I tisdags var jag och träffade världens bästa killar!! och fick träffa några av de bästa tjejerna på köpet också <333 Asså dessa killar är helt otroligt KFSHKJFHKSGJK underbara (försök tolka det ordet?? kunde du? Nä precis.) så jag får typ ADFKSGJKFDGHJ feels av att bara tänka på dem =)). Nä men, asså, på riktigt.. pls give me a reason why I wouldn't love them. Nej men denna popupen var A M A Z I N G och jag kände mig så älskad och omtyckt och asså bästa ever. Förklarar med bilder, okej. 

HARE GÖTT, nu ska jag tenta-skriva, så peace out.. och massa #Tomtröja - love till er.

Mina vänner, 
min soulmate, (idk vem du är men hej om du läser detta.) 
och alla andra. 

Jag tänkte presentera en ny del av Anna. 
Vlogg-Anna. 
Jag har lagt upp ett klipp på youtube,

vilket är mer än lite awkward. 

men tänkte sådär snällt be er att kolla på det,

och är ni PotterHeads blir allt mycket roligare. 

ENJOY. 

Hallå där fina bloggläsare, (asså ni som hänger kvar fortfarande är såå coola.)

Jag har inte bloggat på år och dar. Har liksom varit inne och skrivit på inlägget men har ändå inte haft tid att fortsätta. Jag ska göra mitt bästa för att bli mer aktiv här, helt seriöst! Den senaste månaden har varit galet mycket som har hänt... Jag har gått och blivit singel... jag har träffat JTR väldigt mycket... jag har fått nya helt underbara vänner och, ja... listan kan bli lång.

Jag har också firat fina Sara på hennes 17 årsdag och även sagt ett hejdå till världens bästa Jaqueline som flyttar till London i 1 år. Tänker att jag kan beskriva allting genom bilder, ENJOY. 

 

Jamie Meyer 6/9 (Lövskogsfestivalen) 

Kan iaf säga att jag nu är officiellt singel. Jag älskar fortfarande Joachim och kommer alltid göra det, men vi har helt enkelt växt åt två olika håll och vi behöver vara ensamma och inte vara bundna till varandra. Som jag sagt och säger till mig själv hela tiden: Om vi nu var menade för varandra så kommer vi finna varandra igen, men just nu är vi not a "thing". Visst, det är jobbigt, klart det är det. Jag älskar honom, verkligen, över allt annat, faktiskt. Han har förändrat mig och gjort mig till en bättre människa. Är evigt tacksam för att kalla honom mitt ex, min bästa vän och min största och första kärlek. Han var ju förmodligen inte min sista, men som sagt... låter tiden tala, man vet aldrig =)). Mitt förhållande med Joachim, 31/7-2011 - 24/7-2014 har varit bland den bästa tiden i mitt liv, även om det sista halvåret var kämpigt för oss. =)))

---

Tänker också ta upp att sommaren snart är over?? Liksom, vet inte ens vad som hände där. Vad har jag gjort? Jag har umgåtts en hel del med mina bästa vänner, jag har varit på konserter som har varit bland de bästa i mitt liv. Jag har också umgåtts mycket med gamlingarna och vännerna på jobbet och jag har även hunnit bada i år. Sommaren har faktiskt varit helt okej, Lotta på liseberg har ju speglat mycket också, och även Liseberg i sig. Helix har i stort sett varit mitt liv den här sommaren ;))). Snart går jag iaf in i min sista jobbvecka och sedan ska jag få storbesök från  Stockholm av världens bästa Mia<3333 she's gonna be kind of the last one som besöker min lägenhet innan jag flyttar =))). Vi ska se på världens bästa H.E.A.T. och ha massa kul. Snart ska jag få se världens bästa JTR igen, saknar dem. 

---

Nu ska jag iaf åka hem till Kinna för att umgås med bästa Felicia, det ska bli trevligt. Efter min breakup nu märker jag sannerligen vilka som är mina närmasta vänner och vilka som inte är det, just sayin'. 

Massa kramar till alla er som funnits där för mig. 
Det betyder mycket. 

bye folks!

---

Sommaren rullar på och det är REDAN juli. Känns som om det var nyss vi gick in i juni. 

Vad är det som JAG gjort under månaden då? Jo, kära vänner. Som jag tvärt berättat för er så firade jag midsommar nere i skåneland med 2 av Mina allra bästa vänner. Jag har jobbat i hemtjänsten och jag har också sett 2 av mina favoritband, one direction och JTR (de Träffade jag också) och självklart, ingen sommar utan LOTTA. 

Lotta på Liseberg har varit tradition för mig sedan jag var 16 år gammal och liten fjortis. Tiden går, men minerna består. Det är som ett måste att dra mitt arsle dit. Träffa fina människor och träffa bästa Lotta. Underbart.

Nu ska jag ta mitt arsle hem till Kinna och därmed träffa min andra halva.

Ha det gött. 

Sommarkramar. 

Bilder från senaste veckan av Lotta, 

And work, work. 

I  fredags var jag i Alingsås tillsammans med Sara, Felicia och Jaqueline för att kolla på världens bästa band! Självklart snackar jag om JTR. Killarna slog mig med en storm när jag såg deras x-factor audition (Australien) och sedan var jag fast. Det är väldigt kul att se hur de utvecklats sedan de stod där på scenen för första gången.. hur mycket de har hunnit med på denna tiden, underbart. 

Killarna var mer underbara irl än vad jag någonsin kunde tänka mig. De var så otroligt kramgoa, pratglada och helt otroligt underbara, bättre får man leta efter! Minne har dem också. Har egentligen inga ord för hur underbar dagen och kvällen var, jag är helt mållös. 

Här kommer massa bilder iaf, från konserten där ingen kunde låtarna då de inte var släppta i Sverige.... även fast jag och Sara sjöng varje ord i varje låt. #Hardcorefans som var med från början och köpte skivan innan den togs bort från itunes och spotify här i Sverige ;)

Massa kakor till er, speciellt dig Tom. 

KRAMAR. 

---

Hej där. 

Tiden bara rullar iväg. Helt sjukt. Början av denna sommaren har varit händelserik med Stockholmsvistele, Helsingborg (midsommar) vistelese.. men nu har jag sakta men säkert satt mina fötter i hemtjänstens lokal. Det känns båda bra men även lite sorgligt då jag förmodligen kommer missa mycket, men när pengarna klirrar i kassan tackar man ju självklart inte nej. Sommar för mig skriker Lotta Engberg, musik och roliga händelser, så vi får se vad som händer denna sommaren. 

Jag har inte så mycket mer att skriva än att jag försöker leva livet till topp, även om det är mycket motgångar just nu. Om några månader flyttar jag hem till mamma och pappa igen och även om jag kommer gå kvar i skolan kommer det bli som en början på nytt liv, åter igen. 

Hoppas iaf att ni har det awesome, vart ni än är. 

Stora kramar. 

Jag kan inte riktigt beskriva med ord hur mycket den här dagen betydde för mig. Jag fick ÖGONKONTAKT med självaste Harry Styles och han log mot mig (jag vet att det var mot mig för han pekade på mig). Jag stod 4 meter ifrån 5 killar som betyder otroligt mycket för mig och inga ord kan verkligen beskriva hur mycket det betyder... finns inga ord, seriöst. Det var värt 21 timmars köande för biljetterna och 10 timmars köande in i arenan, otroligt värt!! Har haft en underbar helg i Stockholm över lag. Varit med Hannossh och hennes vänner och det var supertrevligt!!! 

bilder. Både med mobilkamera samt vanlig kamera. De flesta mobilbilder är prinade från videos. 

Förband: 5 seconds of summer. 

Det jag vill komma fram till är att inga ord kan beskriva hur tacksam jag är för att jag har fått nya vänner när de andra har lämnat mig. Vänner som sannerligen, på riktigt, älskar mig för den jag är. 

Becka och Sara var här från fredag till lördag och inga ord kan beskriva hur mycket dessa två underbara tjejerna betyder för mig. Ena dagen är aldrig den andra lik. De sket i att jag kankse kunde smitta dem lagom till konserten utan kom ändå, vilket jag uppskattar. Skånetrafiken har till och med strejk så Becka hade stora problem att ta sig hit. 

Jag vet inte ens vad jag ska säga om helgen, cause den var too good to be true typ. Saknat båda så mycket, finns inga ord. 


Kommer träffa Sara igen på torsdag då vi ska upp till Sthlm cause vi ska se världens bästa 1D på fredag, och Becka kommer jag träffa på fredag!! kan inte vara mer än taggad. 

Hej där alla fina å glada mugglare! 

Tänkte bara kort (well good luck) berätta om den underbara dagen i Trollhättan med Mia och H.E.A.T som jag hade förra lördagen. Först och främst är jag chockad över att Mia lyckades övertyga mig om att åka dit, men är glad över det though. Vi började dagen hemma hos Mia, eller rättare sagt, hemma hos hennes glada pojkvän.. som inte var hemma. Vi skrattade, snackade, drack drinkar och hade allmänt roligt. När vi väl skulle ta oss till spårvagnen så gick den inte som enligt västtrafik-appen. (Why am I not supriced?) och vi fick lite panik.. men vi hann till pendeln iaf. 

Väl i Trollhättan springer vi på Jimmy från H.E.A.T nästan det första vi gör, vilket är lite komiskt faktiskt. Vi snackade med honom ett tag och sedan gick vi in i den fina, varma byggnaden. Vi stod och babblade med några hardcore fans ett tag och sedan gick killarna upp på scen, efter att ha gått igenom publiken för att ta sig dit. 

De va grymma live, tänker inte säga emot det. Nästan så att jag vill se dem igen, och då har man impat på Anna ;)))). Vi tappade bort varandra, dansade med Grönwall och hade allmänt kul. Det värmer i mitt hjärta att han hoppade ner från scenen bara för att ta sig till oss. #Grönwallfeels. Vi valde iaf att köpa något att dricka efteråt och sedan satte vi oss ner och väntade på att de där människorna som ville ha autografer och kort skulle få det. Vi snackade lite smått med killarna under tiden though, mest Crash och Erik eh. 

Efter det gick vi ut från röran och träffade dem utanför. Erik var allmänt söt och allt men orkar inte skriva om det :DDDDD Snackade iaf en hel del med både Erik och Jona och bla bla bla men det var bara en massa internt så ni kommer inte förstå ändå :)))))))) men jag och Jona bestämde oss iaf för att ta "avstånd" från Mia cause she's not in our club. 

Efter att de hade åkt hade jag och Mia alldeles för mycket tid att göra något åt så vi valde att gå... ett tag... till Donken. Först och främst så passade vi kartan på.. mobilen... fel och gick ca: 30 minuter åt fel håll. När vi insåg vårt misstag var vi redan döda. Det komiska är att vi var helt övertygade om att vi var supernära hela tiden för att det var donken-papper överallt.. när det i fullaste allvar var mer än halva vägen kvar. Det vi har kommit fram till efter att ha gått denna bit är att

1. Man kan inte lita på google-maps när det gäller avstånd eller tid.
2. När man har ett mål ska man bannemig nå det.
3. Går man 2 mil samanlagt får man väldigt ont i fötterna... 
4. Man kan skratta väldigt mycket.
5. Att slänga donken-papper på marken is a bad idea när Anna och Mia går förbi hungriga...

det var väl det. 

Under denna otroliga tid fick vi se allt ifrån sniglar som var nykläckta, till jordens undergång när bron deleade sig för att en gigantisk båt skulle fram samt soluppgång. 


Jag har nog aldrig ätit så snabbt i hela mitt liv heller, och nuggets när man är hungrig är gott... och Donken borde ha fler ställen att ladda moblien på... och sms-biljett funkar inte när man åker till trollhättan... och ja. 

Vi hade det underbart kul iaf, och även om båda går igenom en tuff period just nu så har vi iaf varandra. 

KLEM OCH SLEM, 

MVH

Anna, das Gryffindor elev som kuggar för att få gå kvar på Hogwarts.

Att resa är bland det bästa jag vet. Jag kommer ihåg när jag var yngre och vi spenderade hela mammas och pappas semester i olika delar av landet i en husvagn. Jag har käkat lax uppe i norr men även varit så söderut att jag hade några minuter till Danmark. Jag har stått med ena foten inne i Norge och andra foten i Sverige. Jag har gått över en bro och befunnit mig i Finland. Jag har rest igenom hela Öland och därmed simmade inte bara vi i havet utan vår husvagn gjorde det också, bokstavligen talat. Jag har bilat till Italien, åkt buss till både Spanien och Frankrike och har flugit innan jag kunde gå. 

---

Onsdag-Lördag åkte jag och mina två underbara och bästa vänner över till ett helt annat land, nämligen England. Jag har aldrig varit där, och att se huvudstaden var underbart. Jag har aldrig riktigt känt en koppling till England och jag har aldrig riktigt känt att jag vill bo där, men London var galet fint och jag ångrar inte en minut att jag åkte med dem dit. Vi hade sannerligen en underbar tid i det otroliga landet och pengarna rök snabbare än vad en cigarett någonsin kommer kunna göra. 

Vi shoppade, vi var ute på en pub, vi var och hälsade på våra kära vänner från hogwarts och vi testade även att gå ut på en av de få krogarna i staden. En grej jag insåg med London var hur otroligt trevliga allt folk var. Jag har alltid varit en otroligt social tjej med mycket, och då menar jag MYCKET saker att säga. Jag älskar att prata om min tro med folk, och även ifall folk inte tror som mig blir jag glad när de lyssnar på mig. Jag är helt enkelt en väldigt öppen person, men det är svårt att komma mig nära. Att folket i London var så trevliga och sociala gjorde mig glad och ibland undrar jag vad för tråkigt land, och stad jag bor i. Vad har hänt med mänskligheten och varför är det så svårt att börja prata med människan som sitter bredvid en på spårvagnen? Ja du? Jag vet inte om jag skall vara helt ärlig.

När vi skulle ta oss till ställen så vet ni som känner mig att jag aldrig tog intiativet att läsa kartan. Jag hängde på, men det som är det fina är hur folk såg hur 3 unga och vilsna tjejer stod och pekade och kom fram och frågade om vi behövde hjälp.. Det var mer än trevligt, om jag skall vara helt ärlig. 

Nu kommer jag bomba med lite bilder, och jag kommer inte ångra det. 
HÄNG MED. 

---

Helt sjukt att det gått ett helt år sedan jag såg One Direction. Den dagen var mer kaos än någonsin. Kommer ihåg att jag hade svenska precis innan och skulle ta tåget vid 13.00 istället för 10 (tror det) som Sara, Felicia och Jaqueline tog. När jag väl kom iväg så blev det stopp i tågtrafiken för det hade brunnit på banan och allt var bara helt galet. Mina kära vänner kom fram någon halvtimma innan killarna skulle komma upp på scenen och jag kom fram typ 2 timmar innan... så där satt jag, helt ensam på centralen i Stockholm och väntade på mina kära vänner. Jag var superhungrig, men jag hade ingen matlust. Jag var supertörstig, men fick inte i mig något... Jag bara satt och satt och bara VÄNTADE. Skrev som sjutton till mina vänner som redan befann sig inne i friends arena att de skulle säga till vakterna och de sprang runt och försökte få kontakt med dem. Vi twittrade också som galningar till dem för att få dem att vänta lite, haha.. men när vi väl kom dit så kom vi lagom till konserten och den var en av de bästa jag någonsin sett, underbart!! Ni som känner mig vet att One Direction betyder mycket för mig, men att jag inte har någon riktig bakgrund till det utan att de bara betyder mycket, och visst kände jag av det för fick inte samma känsla i kroppen som jag fick när jag såg Justin, MEN underbar konsert och jag kommer aldrig att glömma den. De kom väldigt nära också eftersom de åkte ut på en plattform och jag kunde helt seriöst se deras ansiktsuttryck och ja, de var verkligen galet nära. Underbart, verkligen. Tro mig inte fel, jag älskar dem så galet mycket så det finns inga ord till det och var otroligt glad över att jag såg dem. 

Om 36 dagar kommer jag få se dem igen och denna gången kommer jag stå längst fram. Jag kan inte tro att det är sant att jag faktiskt kommer kunna typ... RÖRA DEM, AAAAH. *fangirl* 

nä men, nu ska jag sova då jag börjar tidigt i morgon, vi hörs, kära vänner!! 

Här kommer fina bilder, OCH MASSA CRED TILL Sara "Bergis" Bergström som har tagit typ alla bilderna. :') De som är bra skärpa är typ hennes, och mina fina iphone-bilder är.. mina. 

 

Mitt i allt har jag glömt av att denna bloggen ens existerar. Det var inte förrän jag läste att någon i SB skrev "LÄNKA ERA BLOGGAR" som jag insåg att jag faktiskt har en. 

Ja, vad har jag gjort med mitt liv? Inte det minsta nytta alls, kan man säga. Jodå, det har väl rullat på dock. Jag har varit uppe och åkt skidor, jag har träffat vänner, Joachim, partat och jag har gått i skolan, och det är väl det. 
Här kommer en bildbomb på mitt liv iaf. 


Skidåkning, påskhelgen.