~

Jag vet att bloggen fortfarande existerar, att NI fortfarande existerar... men det är så mycket i mitt liv som händer just nu, och jag vill inte dela med mig det på internet. Det är för känsligt, för personligt och för mycket. 

Jag kommer ihåg när min blogg var som störst, jag hade runt 400 läsare om dagen, och nu har alla de försvunnit. 
Jag har liksom ingen inspiration längre om vad jag ska skriva om... Jag tror att jag vet, men i själva verket så vet jag ingenting. 

Jag ville iaf bara kika in här, och visa er att jag fortfarande finns och existerar. Jag funderar på om jag ska göra en ny blogg, med nya inlägg och starta om på nytt, men på ett sätt vill jag inte det. Vad gör man när man försöker och försöker, men inte kommer någon vart? 

---

Jag mår inte så bra just nu. Jag har inte mått bra på väldigt länge, och varje gång jag tror att jag lyckat bygga upp mitt liv igen, så känns det som om det är något som alltid drar ner det. 

Jag har alltid lovat mig själv att inte lägga min happiness på mina idoler, men om det är den enda utvägen för att inte avsluta det, vad gör man? 

---

Idag har jag faktiskt tänkt att tillägna det här inlägget till en serie. Om ni känner mig, kommer ni veta direkt vilken serie det handlar om... men om ni känner mig, så vet ni förmodligen inte ens vad den serien har gjort för mig. 

Glee. 

Glee är en serie som ger musik, glädje, sorg men även så mycket mer. Jag tror inte att det finns en endaste serie som skapats, som har haft den påverkan på folk som glee har haft. Karaktärerna presenteras på ett sådant sätt, att det känns som om man känner dem... att man är en del av dem. Jag har älskat många serier, det är många serier som gjort mig glad, excited och spänd... men ingen serie har fått mig att må som glee har fått mig att må. 

Man brukar säga att lycka är något som man finner genom något speciellt... något ställe där man alltid kan känna sig älskad och accepterad, no matter what... och Glee är mitt sånt ställe. Jag kan inte ens räkna hur många nätter jag har suttit uppe bara för att se ett nytt gleeavsnitt. Jag kan inte ens räkna hur många gånger jag gråtit, skrattat och varit helt till mig bara för att glee har fått mig att känna mig så. Jag har dansat på moln, just because of Glee. 

Glee har inte bara gett mig styrka, mod och hopp under alla jobbiga situationer, serien har också gett mig mod att våga vara den jag är. Jag är inte perfekt, jag har mina svagheter precis som alla andra... men trots allt detta... så finns det alltid folk som älskar mig och bryr sig om mig. 

Jag har svårt att beskriva med ord hur mycket den här serien har inspirerat mig, och gjort mig till en bättre människa. Utan glee så skulle jag inte finnas här idag... och är så glad över att jag nu i Juli kommer få chansen att träffa några av dem, några av de som faktiskt har räddat mitt liv. Jag är så evigt tacksam, finns inga ord. 

Precis innan sista avsnittet släpptes så gjorde jag och några till Svenska tjejer en tackvideo. 


TACK GLEE. This is not a goodbye. I'm never saying goodbye to you.