~

wooah, kom på att jag hade denna listan :) 

min familj består av min mamma, min pappa och min brorsa. 

Min mamma heter Maria! Här är jag och hon, en bild från när vi 
va i italien tagen av min pappa.



Mamma är uppfostrad i den lilla staden Skara. Alltså inte nere ifrån Kinna. Hon betyder otroligt mycket för mig. Hon finns liksom alltid där. När jag mår som dåligast finns hon alltid där med en tröstande hand. Hon är en av de som förstår mig bäst av alla mina nära och kära. Jag har väldigt lätt att prata med min mamma om saker. Det är liksom en självklarhet att hon ska veta vad som händer, eftersom hon har uppfostrat mig och skapat mig precis till den jag är. Min mamma är en ängel, och jag älskar henne! 

Min pappa heter Jan-Olov! Ja här kommer en bild på även honom
som min mamma tog på oss två i Italien.



Även pappa kommer inte ifrån min trakt. Han är uppvuxen i storstaden Örebro. Även han betyder otroligt mycket för mig. Jag kommer aldrig kunna tacka honom för allt stöd han har gett när det gäller skola och val i livet. Jag vet att jag kan vända mig till honom när det gäller sånt och det är otroligt skönt. Även han finns alltid vid min sida vad det än är och även om det är en tjejgrej så försöker han i alla fall förstå och det är otroligt härligt. Jag älskar min pappa för precis som den han är, även fast han är väldigt överbeskyddande... men jag vet att han är det för att han ÄLSKAR mig. 

sen är det min bror. Han föredrar att kallas Calle, men hans riktiga
namn är Carl-Olov (hur många vet det liksom) här är en bild på oss
två när vi va pyttesmå (älskar mitt hår där.. vad hände?)


på något sätt är Calle den som jag står närmast i familjen. Han är endast 2 år äldre än mig och nästan allting som vi har gjort har vi gjort tillsammans alla dessa år. Han är otroligt snäll min bror, vare sig jag vill erkänna det eller inte..  egentligen.. och just nu saknar jag honom något otroligt när han har tagit sitt pick och pack och stuckigt och pluggat 80 mil ifrån oss. Calle har alltid funnits där för mig, även ifall han slåss ( ;) ) och retas med mig så vet jag att han älskar mig ändå, det är liksom... en konstig syskonrelation vi har. Många säger att jag ska vara glad för att jag är så nära min bror och jag är otroligt glad för det. Det känns i hjärtat nu när han bor så långt ifrån mig. Men han är ju gammal pojk nu. Har nu insett att det INTE går att leva utan sin bror nära sig, både fysiskt och psykiskt. Jag är så glad att internet finns. Jag älskar dig bror min.